Kampsport är att uthärda

on

Piska och pina

Att kampsport är att uthärda har nog många kampsportare fått erfara.  Få funderar däremot på varför det förhåller sig på det sättet så här i moderna tider. Måste verkligen en tränare pina sina adepter?   Saken är den att vi i väst ser det som en idrott och sport vilken man kan skönja i namnet. I öst däremot talar man fortfarande om ”militärkonst” vilket mer eller mindre skulle kunna likställas med militärens ”närkamp”.

Processen framför målet

Ser man det på det sättet är det möjligen enklare att förstå varför man måste uthärda allt från smärta till känslor av misslyckande om och om igen. Det handlar ju om att öva sig verklighetsnära inför det som komma skall vare sig det gäller det militära eller en fullkontaktmatch. Men det är samtidigt lite dubbelbottnat eftersom filosofin som ligger till grund för kampkonsterna sätter fokus på processen snarare än målet. Det gäller även för yoga och andra asiatiska träningsformer.

I split på tegelstenar

Mitt liv med kampsport har kantats av lidande på alla möjliga sätt. Jag minns hur vi stod på tegelstenar som fick glida isär tills man satt i split till slut. Jag kommer inte heller att glömma hur vi gjorde hoppande armhävningar på knogarna i gruset för att härda våra knytnävar. Eller den sommar då vi tränade i täckjackor i en ventilationsfri källarlokal när det var över trettio grader varm utomhus.  Än idag tänker jag på hur jag slog sönder tegelstenar med ”knife hand” slag eller plankor med huvudet (jag hade inte läst någon neurofysiologi på den tiden). Alla stackars knogar som blödde och inte en lång nagel så långt ögat kunde se.

Vad var meningen med allt uthärdande?

Så var det någon mening eller nytta med härdandet? Jag är benägen att säga ja. Livet är fullt av motgångar och att härda kropp och själ gör en stark. Att vara curlad med föräldrar som krattar i manegen och löser att problem åt en är inte alltid det bästa. Att reda upp sina egna problem stärker självtilliten och gör en redo för livets alla upp- och nedförsbackar.

I mitt fall har jag fått min beskärda del och jag insåg tidigt att livet vare sig är rättvist eller en dans på rosor. Men man väljer själv om man vill känna doften av rosor eller förbanna taggarna. 

 

 

2 kommentarer Lägg till din

  1. Josef Boberg skriver:

    Jo… – livet har sina sidor.

    Gilla

  2. linyvonne skriver:

    Ett sätt att se på det är att det aldrig blir långtråkigt

    Gillad av 1 person

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.