Då gick man

För cirka femton år sedan inleddes en period där det enligt min mening blev mer och mer bantning på gymmen. Tränande började bli kostmedvetna och fokus låg inte enbart på hur mycket man åt utan även på vad man åt.  Gruppträningsinstruktörer och personliga tränare informerade inte längre enbart om träning utan började ge kostråd.

I löpspåret blev det allt färre som sprang och istället fylldes gator och promenadvägar av de som powerwalkade. Man beräknade sin kaloriförbrukning för varje steg man tog. Den ortorektiska eran hade satt fart.

Idag springer vi igen

Idag ser det annorlunda ut. Man ser nästan inga som går utan de flesta springer såsom en gång i tiden. Men någonting har förändrats. Det finns fortfarande ångest i blicken hos många. Idag när jag var ute och gick längst Karlbergskanalen funderade jag över hur många lidande ansikten jag såg. Tack och lov var de inte i majoritet men många stressade fram i spåren.

Instagram eller kondition

Sedan var det det där med målet med löpningen. För mig har det alltid handlat om att få en bra kondition och uthållighet. Det verkar inte vara en självklarhet idag. De som deffat mest hade minst kläder på sig och de allra vackraste (det var så jag uppfattade att de uppträdde) stannade då och då för att ta selfies.

Är bilden på Instagram viktigare än vad själva löpningen syftar till nämligen att förbättra prestationsförmågan? Kanske är det så när självkänslan är för låg.

Hälsosam fysisk aktivitet

En mycket blandad kompott människor idag. Enoch annan irriterad mamma som sprang bakom sin barnvagn och störde sig på folk i vägen och några äldre eller ordentligt överviktiga som man inte kan annat än beundra för deras motivation. Det var så befriande att se att många även strosade runt i naturen medan andra paddlade utan till synes någon stress alls.

Det är dags att tänka över vad hälsa och välmående egentligen står för.