Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. För mig är ”modig” en personlig egenskap som vissa människor har när de går igenom sorg eller något annat smärtsamt.

RIsksporter med livet som insats

Jag har träffat många människor som varit rädda, inte minst när jag hade ett företag där vi utbildade inom dykning, bergsklättring och skärmflyg. Det handlar om risksporter där man kan förolyckas om det vill sig illa s¨å inte undra på att många är rädda. Men väldigt många tar sig förbi rädslan och ger sig iväg som en fisk eller fågel. Själv var jag mest en fågel som trivdes bäst med min skärm bland molnen. Var jag rädd? Så klart att jag var. Det är bara med övning, övning och övning som man blir av med sin rädsla.

Kampsportare är ofta rädda

Som kampsportare har man varit rädd många gånger. Rädd för att förlora en match, rädd för att göra bort sig, rädd för smärta eller rädd för att gå sönder. Men det finns ett slags filter som gör att vi blir lite modiga trots allt. Vi gömmer oss ofta bakom tanken att ”det händer inte mig”. Men ibland gör det det.

Att övervinna rädsla

Att drabbas av en dödlig sjukdom, brutala övergrepp eller fysisk smärta kräver mod men det räcker inte med det. Tålamod är en egenskap som behövs i tillägg och det är intressant att även det ordet innehåller mod.  Det handlar om att övervinna rädsla. Smärta gör dig rädd. Hot om livet gör dig rädd. Sorg gör dig rädd. Fasansfulla minnen gör dig rädd.

Den modiga mamman

Jag har mött många modiga människor i mitt liv. De som slänger sig ut från branter eller gör häftiga trix med skärmen i luften men ingen har visat det mod som de personer som genomgått trauman gör. Blotta minnet ger ju en extrem rädsla.  Att vandra in i minnen för att uppleva samma fasa igen kräver ett mod utöver det till synes mänskligt möjliga. Men de går igenom elden och kommer ut på den andra sidan som vinnare.

 Mod är att möta något som skrämmer en. Det övervinns med träning, träning och åter träning.