Det är nu man talar om alla nyårslöften högt, vitt och brett för att sedan tystna lagom till sportlovet. En del tröttnar tidigare så varför inte se lite närmare på varför det inte går vägen. För det första, varför är de flest a nyårslöftena negativt utformade? Jag ska sluta röka, dricka mindre, sluta köpa dyra kläder, sluta gå på restaurang med mera. Det handlar ju bara om att jag måste avstå från saker som man uppenbarligen tycker om även om logiken säger att det vore bättre att undvika de här beteendena. Motivationen har däremot inget etiskt filter så visst kan man motiveras av att undvika att få lungcancer eller ruinerad ekonomiskt om man har för dyra varor men inget slår positiva processer och mål.

Jag tänker på att man kan ju lova att börja köpa vintage då det är billigare och man sparar miljön? Man kanske kan lova att man ska börja laga hemlagad mat och lära sig mer om matlagning? Man kan lova att börja att göra minst en rolig aktivitet som man aldrig gjort? Eller vad sägs om ett nyårslöfte som säger att jag lovar att skänka en hundring per månad till välgörande ändamål? Säga en snäll sak om dagen till någon jag bryr mig om?

Kort sagt, varför formulerar vi nyårslöften som känns som förluster eller träning som känns som en pina? Formulera om dina nyårslöften så att de går i dur istället för moll.