När vi var tjugoårsåldern möttes jag och Kickan för första gång i en fight även om vi var från två olika typer av kampsporter. En märklig fight eftersom vi hade olika tävlingsregler men en fight som fick långvarig påverkan på oss båda. Vi förblev vänner och umgicks titt som tätt tills det var dags att hitta en gudmor till min son Christian. Kickan som den prästdotter hon är blev ett självklart val vilket kan tyckas märkligt eftersom jag själv är ateist.

Hennes varma hjärta trots tuffa vägval med kampsporten gjorde valet enkelt och kanske än mer för att hon aldrig försökt påverka mig gällande den tro som hon själv har. Nu har hon fyllt hela 70-år och självfallet firades hon stort på Uppsala slott härom dagen. Jag är så stolt över att ha fått vara hennes vän i så många år och många fler ska komma.

Vi har förenats genom vår kärlek till kampsport vilket inte är så illa som utgångsläge.