Jag fick frågan vad jag är mest stolt över i mitt liv. Mest stolt är jag över mina barn så klart men när det gäller mig själv så tror jag att min förmåga att aldrig ge upp, vare sig det gäller käftsmällar i kampsportstävling eller i livet i övrigt. Kämparglöd är något som jag värderar högt. Fokus på styrkor istället för svagheter och att se ljuset när det är mörkt är min melodi. Där det finns vilja finns det alltid en väg och sedan får man bara beakta om vägen man valde var bra eller mindre bra och om det senare så får man spotta i nävarna och gå vidare. Det ska även väldigt mycket till för att jag ska ge upp för medmänniskor som har kommit till mig för att få hjälp med sin fysiska eller mentala hälsa och prestationsförmåga. Jag är envis som synden och ser nog andras förmågor mer än vad personen själv gör ibland. Det gäller bara att hålla ut och ta sig framåt.

Så istället för att se framgångar i livet (finns att läsa på sidan om mig) ser jag hellre till de egenskaper som gjort dessa framgångar möjliga.