Det finns många likheter mellan idrottstävlingar och det vanliga livet. Glädje när saker fungerar och blir som man önskar och tänkt sig. Nedstämdhet när man inte fått till det som man tänkt. Ibland verkar det som motgångarna kommer en efter en.

Det som man får med sig från elitidrott är att man kommer att möta många fler förluster än vad man kanske hade tänkt sig när man började med sin idrott. Det som ändå får en att fortsätta är kärleken till själva idrotten och det faktum att man aldrig slutar med att försöka förbättra sig.

De elitidrottare som når den absoluta toppen är de som har allra flest förluster.

Förluster är inget problem för det viktigaste är hur man väljer att bemöta dem. Man kan skrika, gråta, stampa fötterna i marken, dra in sig i sitt skal, tycka synd om sig själv, skylla på väder och vind ………inget vidare upplägg för att utvecklas. Istället gäller det att identifiera vad man saknade, jobba för att rätta till det och sedan är det bara ”på det igen”.

All idrott handlar om att sträva mot förfinande och förbättring och så är det även i livet. Motgångar kan man inte undvika men man kan bli en mästare på att hantera dom och stå som en vinnare till sist.

På bilden Anna Bernhholm som är en av våra främsta kvinnliga judokas genom tiderna. Igår gjorde hon sin sista match i Paris och möttes av stående ovationer av publik och aktiva som fått följa henne under alla år. Än så länge är hon enda svensk som tagit medalj just på Paris Grand Slam.

Heja Anna nu när du äntligen får lite lugn och ro för dina läkarstudier!