Igår skulle vår dotter Nathalie flyga till London. På grund av dimma fick de cirkla runt eftersom landningarna tog längre tid och Norwegian hade för lite bränsle för att fortsätta så de landade i Dublin istället. Passagerarna tänkte nog att man skulle bli ombokade till flyg mot London men så var det inte eftersom flygbolaget inte hade avtal med Dublin. Så de tankade och tro det eller ej men de flög tillbaka till Stockholm eftersom de inte kunde lösa de arbetsrättsliga om de flög till London. Arbete och vila för personalen är reglerat så kärran åkte hem igen.

En ledsen tjej kom hem igen så klart men ombokades till idag 17.30 men hon med flera sitter fortfarande och väntar på avgång. Två timmars försening talas det om….men vem vet vad slutet blir.

Det påminner om nar det var pandemi och Nathalie satt och väntade på att borda från London med sista flyget klockan 18 eftersom Sverige hade beslutat att stänga gränsen vid midnatt. Men det blev ingen avgång så hundratals gråtande och arga svenskar fick inte åka. Det var illa så klart men värre var att man i hemlighet hade meddelat incheckningar att det var en ”Sweden no go” regel. Ingen svensk fick åka med något bolag till annan stad för att sedan fortsätta till Sverige.

Innan en vänlig kvinna berättade detta för Nathalie hade vi bokat 4 hotellnätter efter att fyra bolag hade accepterat biljettköp men sedan inte tillät henne (eller ngn annan) att flyga. Expressen gjorde intervjuer med henne för att ”lysa på politiktrollen” som skenheligt sa att de tog hem alla svenskar. Lögn.

Nu när det var 20 år sedan tsunamin, pandemin ligger färskt i minnet, så räds man Sveriges urusla förmåga att förbereda eller hantera kriser. Förhoppningsvis blir det bättre med de satsningar som man gjort (eller så blir det mer byråkrati).