Aristocats

on

Över Stockholms takåsar

När jag stod och tittade över Stockholms takåsar ikväll kom minnena från New York. Tiden med CATS ensemblen och historien om alla New Yorks katter har för alltid präglat mitt liv. Jag vet inte hur många föreställningar jag såg stående i kulisserna men det blev en hel del. Än idag är jag fascinerad över hur man lyckades gestalta alla dessa olika katter och visst är det märkligt att det är just det jag minns när jag ser takåsar.

Kvinnorna fortsatte när männen försvann

De kvinnliga katterna gjorde karriär och fortsatte vidare i livet men av de manliga finns inte många av mina vänner kvar. Det var en tid innan bromsmediciner hade slagit igenom och alltför många gay män han att dö i AIDS innan hjälp fanns att få. Jag minns framför allt John Aller som även han var med i CATS på Broadway. En morgon knackade det på hotelldörren och där stod han i en needlepoint position (vertikal split) med en ros mellan tårna.

Träning man minns

Jag minns turnén i Sverige och hur vi tränade på ett litet hotellrum cirka 15 personer.  Johns partner Michael fick ha sina armar utanför fönstret. Jag tipsade båda om en tur till Norge vilket de två killarna som mest sett asfalt aldrig kunde glömma. Tyvärr blev deras liv alldeles för kort.

Memories

Än idag blir jag melankolisk när jag hör memories som min väninna Heidi sjöng så vackert. Kostymerna, musiken och New York när det är som bäst. Kreativt, utmanande och aldrig tråkigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s