När dottern slutat kräkas i bilen och brorsan ta ner sina leriga fötter från bilsätet sålde vi vår skruttiga Ford. Nu drygt 15 år senare står den bil vi köpte därefter parkerad på vår gata.

Nostalgi och visst vemod för den då nydoftande nya Hondan kändes som lyx. Märkligt hur en pryl kan kännas så mänsklig och familjär.