Att tro på ödet är att tro att allt är förutbestämt vilket kan ställa till det rejält i vår vardag. Om allt ändå är bestämt varför ska vi då bry oss om att sträva efter utveckling, framgång, kärlek eller insikt och förståelse. Om ödet bestämmer behöver vi ju inte ta beslut? Det låter fatalistiskt eller hur? Det är en urgammal uppfattning att våra liv är ödesbestämda. Om vår lycka eller olycka är förutbestämt så vad är då ödet?

När olyckan slår till kan det ses som en tröst att säga att det var ödet vilket i Indien benämns som karma och i Kina som Joss. Jag minns en gång när jag satt i en taxi i Kina. Det regnade och taxin gjorde en tvär vänstersväng i en korsning. En vespa med ett par tvingades nödbromsa, vurpade och jag så dom snurra runt på vägbanan. Taxichauffören sa helt kort ”joss” och körde vidare.

Tror du på ödet? Möjligen the Butterfly effect eller?