Amelias Lucio är död och sorgen är så påtagligt smärtsam hos hans älskade och alla vänner som kom till hans begravning idag. En älskad man, vän, pappa och kamrat som försvann alltför tidigt. Det ord som jag själv förknippar mest med honom är autentisk. Han var sig själv i alla lägen. Det som berör mig allra mest är hans kärlek till Amelia som var så genuin och äkta, tomrummet är ofantligt.

Därför skulle jag vilja vara ett barn idag. Med barnens fantasi har han inte försvunnit utan bara åkt upp till himlen (via Swish som en ung pojke sa om sin mormor) och där är alla jätteglada nu. Med barns lätthet blir sorgen lättare att bära för sorg behöver ingen logik eller naturvetenskapliga lagar. Sorg är något vackert och fint som vi känner när personer som vi bryr oss om försvinner från vår vardag.