Med varsin rad sittplatser på flyget klarade vi oss ganska bra från jet lag den här gången. Medan vi hyrde en internetbox på flygplatsen betraktade jag en annan passagerare som likt många i Asien lärt sig att vila när man kan och var som helst dessutom. Jag är glad att jag fått med mig den traditionen sedan mina kampsportsår.

Rummen är små för det mesta är compact living i en stad med miljontals människor på en liten yta. Fyra små hyllor och fem klädhängare får duga för vem bryr sig när man är skandinav, utsikten är det viktigaste.

På kvällen blev det en random lokal restaurang och då mindes jag att man får röka inomhus här. Tiden då man rökte ombord på plan och allmänna platser känns så avlägset. Unga män och kvinnor i kostym och uppklädda efter jobb och nu på AW middag. Middagen var liten som alltid och det är nog den största anledningen till att inte särskilt många är överviktiga här.

Lokala närköpet på vägen hem och då kan man inte låta blir att bunkra upp med allt roligt godis som finns här. Sedan började man tippa åt sidan när man satt – jet lag är en märklig trötthet men två koppar kaffe och sedan hann man med lite serier i alla fall.

Men godast var nog trots allt mochigodiset.