Vad är det som gör att vi svenskar är så fascinerade över utsikter? Självfallet kan man förstå det om man talar om att stå på toppen av ett berg eller flyga skärm över alperna. Lite knepigare blir det när vi talar om Kungsklippan mitt i Stockholm eller skillnaden mellan att bo på tredje eller femte våningen i ett hyreshus.

Min alldeles egna teori är att det kanske inte är bara höjden vi suktar efter utan kanske är det själva ljusinsläppet som vi vill åt. I och för sig så har man sett att människor som mår i en dal är mer deprimerade än de som bor på bergssluttningar. Detsamma gäller norra Skandinavien där man längst i norr kan vara utan sol i flera månader och även där ser man en högre förekomst av nedstämdhet.

Nåja, lite oväntat kom vi att åka hem tidigare från Judotävlingar och stannade till i Jönköping och tro det eller ej men vi fick ett rum med utsikt. Oväntat och glädjande en solig dag som man än en gång spenderat i en idrottshall.