Cries from Syria

on

Igår visade SVT dokumentären Cries from Syria av Evgeny Afineevsky. Hjärtskärande och nästan olidlig att se men samtidigt så viktig. Få av oss känner till hela historien och spelet bakom. Många av oss stänger av både TV och känslor när världens grymheter blir för magstarka. Men vi måste se för att förstå. Vi måste lyssna för att höra. Hur kan vi annars ta beslut i frågor som berör den invandring som skett i vårt land?

En brutal historisk skildring

Filmen visar den brutala verklighet när barn torteras och mördas, hela byar bombaderas med kemiska stridsmedel (inte en utan flera gånger) och hur barn och föräldrar läggs i högar när fradga rinner och nervsystemen upphör att fungera. Hur regimens tortyr av barn blev en utlösande faktor för en revolt. Hur kampen om frihet slogs ner inte bara av regimen utan av olika falanger och kriminella som släpptes ut från landets fängelser. Starten till IS.

Grymhet har plötsligt blivit ett futtigt ord

Barntortyren, revolten, kampen, lämlästningen och de senaste årets strategiska bombning av sjukhus och brödbutiker med vapen som sedan länge förbjudits. Belägring och barn som dör av svält. Om flykten under beskjutning, soldater som skjuter mot de ankommande, kapsejsade båtar på medelhavet, druknande barn, snöklädda tält innanför meterhöga stängsel, volontärer som kämpar, ensamma flyktingbarn …. en ung pojke vars bror dog när de ankom till ett europeiskt land men mamman fick inget visum. Våldtagna flickor, kvinnor och mormödrar, lemlästade män.

En morfar som viftar med en barnfot med slamsor upp till var ett knä skulle ha suttit: han skriker ”är det här terroristen man är rädd för? Är det här IS”. Förtvivlade, luttrade människor som förlorat 600 000 landsmän och kvinnor. Traumatiserade barn som inte förstår varför. Barn som kommer till vårt land och försvinner från flyktninglägren. Var det det bästa skydd vi kunde ge?

Rädsla föder omänsklighet

Syrian man cries while holding the body f his son killed by Syrian Army near Dar El Shifa hospital in Aleppo, Syria, Wednesday, Oct. 3, 2012. (AP Photo/ Manu Brabo)

När vi sitter i vår varma stuga och pratar om skavsår och Hollywood fruar, när vi blir rädda för att terrorister ska köra över oss på en svensk bro är det då och just då som vi begraver vår medmänsklighet. Är det just i vår egen rädsla för det okända som vi intalar oss själva att ”dom där” bara kommit för att utnyttja vår sjukvård  och andra förmåner. Vem vill ha asyl i ett land där medmänsklighet inte längre existerar?

Se filmen och Cry for Syria. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.