Efter gårdagens pärs med visumstress har jag gått från defibrillator stadium till relax med Olong te på Hilton Shanghai. Om det är något jag saknar härifrån så är det te. Måste köpa med mig hem som vanligt. Det känns som en kulturchock att se Shanghai idag med sina hundratals skyskrapor överallt. Jag minns hur det var för drygt 20 år sedan, cyklar, cyklar och åter cyklar. Nu är det bilar av hög kvalitet och många är vita (påminner om Kalifornien) vilket inte går för sig i vintriga Sverige.

Jag var faktiskt på Hilton för hur länge sedan som helst och när det var typ den enda skyskrapan. Kom från träningen och var så kaffesugen och då fanns inte många ställen att få kaffe på. Jag minns att jag frågade om kaffet stått på länge (smakade tjära) varmed servitrisen sken upp som en sol och sa ”ja, hela dagen”. Det var då det. Nu har man hunnit ikapp med råga och det finns en uppsjö med västerländska restauranger. Men det är inget för mig som håller sig till traditioner.

Det blir kinesisk mat utan tvekan, som jag har längtat! Sedan är det ju VM och då får man en bunt kuponger att äta för. Annars känns allt igen. Fingeravtryck 10 fingrar i Sverige bara för att göra om det igen vid ett femtiotal maskiner ankomsthallen. Lappen som det stod OK på skulle man ha med sig till passkontrollen men där tog man i alla fall om fingeravtrycken igen.

Bagaget kom efter en timme men till skillnad mot SJ meddelade man så snällt att bagaget var sent. Hur sent sa man aldrig förvisso. När man väl fått väskorna var det dags att scanna ut sig och väskan. Märkligt eftersom väskorna kom direkt från planet och man kan knappast hunnit lägg i något under de 100 meter som var från bandet till passkontroll. Många med makt som kontrollerar här och där.

Jag är duktigt jetlaggad så skönt att det är möten först imorgon bitti. Dags att ta en tupplur.