Det händer så mycket runt om i världen att det är svårt att filtrera för att få all negativ information inom hälsosamma gränser. Igår var jag på Asian Film Festival för att titta på en film om An, en känd kvinnlig regissör från Hong Kong. Jag med familj var i Hong Kong under tiden polisen slog till mot alla kravaller och jag minns när jag stod mitt bland alla demonstranter och undrade vad som skulle hända med dessa människor som arresterades. Idag vet vi att folket kuvades och den frihet och livliga kommers som en gång fanns i Hong Kong är borta. Filmen vi såg var konstnärlig, rolig och mycket beskrivande om Ans liv men på slutet lyste hennes förtvivlan över hur Hong Kong förändrats igenom. Det var tyst i biosalen men där fanns en representant från kinesiska ambassaden i salen och då tystnar många.

Den som förbjuds att tala och uttrycka sin åsikt mister sin värdighet, en grundbult för hälsa.

På väg ut idag möttes jag av sång och rop när hela Norra bantorget fyllts med demonstranter som protesterade mot Irans moralpolis och en ung kvinnas död. Än så länge får vi protestera på våra gator och låt oss hoppas att det förblir så. Hur svårt kan det vara att förstå att en åsikt är en åsikt och aldrig rätt eller fel. Människor borde kunna leva i samförstånd och låta oliktänkande vara en tillgång och inte en motgång.

Utanförskap, som mobbning liksom segregering, leder till ohälsa.

När det gäller flyktingar i Sverige tycker jag att debatten är för simpel och förminskat till vi och dom. Trygghet är inte en kulturell fråga utan en nödvändighet för människans hälsa. Krig är otryggt men det är även rotlöshet, med andra ord att färdas från land till land utan att veta vart man kan få stanna. När trygghet etablerats kommer ambition och framåtsträvande. När ovisshet kvarstår etableras uppgivenhet och misstro. Något att fundera på en lördag som denna.

Den som inte är trygg i sitt bo lider.

Så har vi galningen i öster som tror att det är medeltid och att länder tas med makt och våld medan det egna folket flyr för att rädda sig själva. Efter år av propaganda är jag rädd för att även folket tycker att makt är rätt och en del av den ryska själen så vi får nog stänga grindarna ett tag. Inga ryska unga flyende män på flyktinganläggningar med ukrainska kvinnor och barn.

Maktbegär, övermod och narcissism ska inte tolereras då det skadar andra.