Mina föräldrar lever inte längre men min mamma och bonuspappas historia är väldigt fin och fylld av kärlek. När min mamma fyllde 60 år firade hon det på sjukhus. Hennes man hade nämligen diabetes 1 och hade redan genomgått en njurtransplantation tio år tidigare. Donator var hans mamma och när den njuren slutade och fungera blev läget desperat eftersom det var lång kö för att få en njure.

Min mamma blev så förtvivlad så att hon i desperation bad läkarna testa henne för att se om möjligen hennes njure skulle kunna passa. Det är ju väldigt många saker som ska stämma överens så sannolikheten var liten. Så kom resultatet och hennes njure passade så därav att både hon och min bonuspappa låg nyopererade på sjukhus när hon var 60 år.

Han levde över tolv år med mammas njure så är inte det här kärlek så säg? Väldigt fint tycker jag och tänk vilken glädje man kan ge en annan människa om man är donator.