Jag lyssnade på Dagens Tanke på radio i morse. Det handlade om empati och hur den kan vara destruktiv i vissa fall. Exemplet som användes var Förintelsen, med tanke på att det var 80 år sedan det hände. Än idag undrar många hur det kunde ske, inte minst hur barn vid ankomst till koncentrationslägren sorterades för att gå till död eller arbete.

Poeten som berättade talade om läkaren med ljusa ögon och vänlig blick hänsynslöst beordrade död för miljontals judar, polacker, romer och andra bara för att han tyckte att de inte skulle leva. Utförarna av morden kände även de att de gjorde rätt och tanken bakom var att de kände empati för läkaren och därmed även accepterade hans ståndpunkt. Ett exempel på destruktiv empati.

Slutpoängen var tagen ur bibeln. Gör inte mot andra det du inte vill någon annan ska göra mot dig. Ord som har bäring än idag.

Man önskar att destruktiv empati hör till historien, men sorgligt nog finns det än idag personer som anser sig vara förmer än andra och exempelvis betraktar sjuka personer som mindre stående varelser. Empatin för andras lidande saknas medan narcissistiska drag gör att man tror sig veta bättre än andra. Vi lär oss av historien att vi inte lärt oss något av historien, som en klok människa en gång sa.

Själv tänker jag även i andra banor när det gäller påverkan och lydnad. När fler utför en handling som jag anser vara fel kommer jag med största sannolikhet att göra detsamma som de andra för att inte sticka ut. Ibland räcker det med att en enda person tycker som jag för att jag ska hålla fast vid min ståndpunkt och inte låta mig påverkas. En annan situation är när jag gör som de andra helt enkelt för att jag börjar tvivla på min egen uppfattning. Eftersom alla andra gör så borde det vara rätt är tanken bakom, men det är dessvärre en bias (systematiskt tankefel).

Det majoriteten säger eller gör betyder inte att det alltid är rätt.

Trevlig Helg!