Syskonkärlek

on

yvonnelin_middag_livetSista ungen lämnar boet

Som förälder finns det inget bättre än när ens barn är tajta och stödjer varandra. Även om det blir alliansbildning där man är rörande överens om att filtrera information till sina föräldrar. I går var en tuff dag för en mamma som mig. Den yngsta i skaran åker till London för att studera i tre år vilket känns som en väldigt lång tid. Det där med att det bara tar två timmar med flyg och så vidare (när sonen åkte för att studera var det Japan han valde) fungerar rationellt men inte emotionellt. Mellandottern är i Paris redan med skolstart för två dagar sedan så nu är jag och gubben snart ensamma hemma. Så det blev en middag med familjen i det romantiska gamla stan.

Resande vidgar vyerna

Det känns som en vinst att ha barn som reser över världen och talar många språk. Vi lever i en global värld även om många länder vill stänga sina gränser för utlänningar. Det är ju intressant att alla länder ser alla andra som utlänningar om man är krass. Ibland funderar jag över om jag som Stockholmare skulle säga att de utanför Storstockholm inte får nyttja våra sjukhus så att köerna minskar. Inte bo här heller för får vi alla Stockholmare plats. Det låter helt bisarrt och jag tror faktiskt att det är omöjligt att låsa in oss oavsett var vi sätter gränserna. Trist för nästa generation som inte kan resa lika fritt och spontant som man själv gjorde som ung. Man behövde inte vara rädd för att bli ratad eller hatad och definitivt inte för att bli sprängd i luften på ett café.

Inlägget tog en skarp vändning som kanske beror på någon slags inre oro när barnen befinner sig runt om i världen. Men resa bör man som ung för det är just då man ser hur olika kulturer fungerar och kanske inser man även att Sverige inte är i världens mitt och ej heller längst fram i alla frågor. Att tycka om sitt land visar man inte genom att rata andra länder.

Kommentera