Iskalla löpare

Albatrosslandning med blodspår

Morgonens fall fick mig att minnas en betydligt mer illa stukning för några år sedan. Jag valde en annan rutt än min man (som springer betydligt snabbare än mig) för att känna vårsolens strålar i ansiktet. Stukade foten illa och kunde inte falla framåt eftersom jag var en meter från en kajkant. Fallet blev därför allt annat än en vacker kamsportsrullning. En riktig Albatross landning med andra ord där jag kanade fram i gruset. Knän, armar, händer ja allt gick sönder och jag blödde rejält. Stukningen var riktigt illa så när jag reste mig upp fick jag ett rejält blodtrycksfall. Hängde framåt med huvud och kropp medan det mesta blödde.

Döm om min förvåning när flera personer i senaste outfit och pulsmätare inte ens stannade för att fråga hur det gick. Man kanske inte ville förstöra sitt lopp, sin tid eller kaloriförbrukningen?

Kommentera