Igår skrev jag om min märkliga födelsedag då inget blev som planerat. En sträckning i vaden under löpturen, mobilen som glömdes i bilen så att jag fick vända om från Sandhamn och tänkt sol och bad, lunch på Djurö som fick ändras på grund av en plötslig leverans till Ylab och så vidare. Jag själv tyckte det var ganska roligt att det ena efter det andra gick om stöpet men det tyckte kanske inte flera andra. Oj, oj hoppas att vaden blir bättre, oj vilken otur, stackare men det kanske blir bättre senare var en del av kommentarerna.

Det var ju lustigt och inte alls ledsamt

När min son ringde och grattade och jag berättade skrattade han lika muntert som jag för han känner sin mamma. Jag har haft så många skador i mitt liv att en liten sträckning i vaden inte bekommer mig alls faktiskt. Jag tävlade ju i Sanda (fullkontakt kampsport) så det blev ju en del skador. I tillägg var det en hel del risksporter så jag och en kompis startade en klubb där inträdeskrav var minst 25 stygn och mottot ”det som inte går över i tvätten är minnen”. Sedan var det det där med att planerna förändrades. Jag är ju företagare sedan jag var 17 år och om det är något man lär sig som företagare är att analysera läget, fatta snabba beslut och ändra när det behövs. Så att avvika från plan hör till min vardag så att säga. Så var det det där med att lunch inte blev av på grund av att jag behövde jobba med leveranser och uppackning med mera på Ylab.

Min födelsedag är ju 24 juli – så jag föddes till att jobba 24/7. Love it! Här vilar inga ledsamheter.