Just hemkommen från en konsert i Konserthuset. Självfallet blev det en härlig upplevelse bara för att det inte varit några konserter på två år men jag blev trots allt lite fundersam över att jag tidigare inte uppskattat Mozart som ikväll, Vad hände egentligen med tanke på att så många beundrar hans verk.

Jag har tyckt om klassisk musik ända sedan jag dansade på en skolgård till musik som spelades från ett öppet fönster. Jag tror jag var sex år gammal. Det var med andra ord inte för att jag växte upp i en kulturellt skolad familj, tvärtom, det fanns inte klassisk musik i över huvud taget. Men jag ändrade på det den dag jag fick köpa min första ”skivspelare”. Jag köpte två verk av Tjajkovskij, svanskön och violinkonsert i B-moll. Många skivor, CD:n och nedladdningar har det blivit därefter men jag undrar varför jag inte lyssnat mer på underbarnet Mozarts kompositioner? Kanske var det för att vi fick traggla Eine Kleine Nachtmusik till leda under musiklektionerna.

Hur som helst, konserten var fantastisk och utöver kompositionerna är pianisten Emanuel Ax en ny favorit. Vilken känsla och vilken fingerfärdighet. Under dagen avtackade man även violinisten Peter Eriksson som spelat med Stockholmsfilharmonikerna i 42 år. Inte illa. Jag tyckte det var en fin gest att avtacka en medarbetare på det sätt man gjorde.

Nu är vi hemma igen och förbereder middag. Efter förrförra veckans matförgiftning känns varje mål som en ynnest.