Personer som upplevt traumatiska händelser lider. Ibland till det yttre men så gott som alltid i det inre. Tankar på traumat gör så ont att man medvetet eller omedvetet försöker att glömma vad som hänt men ibland kommer flash-backs och drömmar trots idoga försök att glömma. Traumatiserade personer behöver hjälp för att bearbeta sina svåra upplevelser, oftast med en traumaterapeut.

Därför blir man ledsen och förtvivlad när man ser hur en traumatiserad person som väljer att tränga bort sina minnen genom att tillägna sig fanatiskt åt en idé och göra den allmängiltig. Nyligen var det en person som blivit en av våra största influensers som propagerade för en typ av diet som många hängde på ända tills hen ändrade sig. Jobbigt för följarna.
En annan gång var det radikala åsikter gällande hemmaförlossning med påstående att det var säkert och bättre på alla sätt och vis. Det är skrämmande att en person får påstå saker som hen uppenbarligen inte har kunskap om. Vad händer bar barnet kommer med fötterna först, när huvudet fastnar, när moderkakan lossnar? Ibland går det snett och då behövs akuta insatser som inte finns i ett hem.
Hemmaförlossning medför risker och att säga att det är riskfritt och att svensk sjukvård överdriver riskerna är skamligt. Mina tankar går till de mammor som födde hemma och vars barn dog.