Det är lätt att se att Sara Sjöström, i mina ögon tidernas främsta idrottare, är unik. Få har lyckats med bedriften att kamma hem över 90 medaljer från EM, VM och OS allena. Fyra världsrekord och genombrott redan efter fem års simning genom en EM medalj när hon var fjorton. Så självklart ser vi att hon är unik genom alla medaljer hon kammat hem men i mina ögon är det något mer än medaljerna.
Hon är ödmjuk. Hon beskriver sin första EM medalj som fjorton åring genom att påpeka att detta EM var under ett OS år då många väljer att avstå från EM för att undvika eventuella skador. Hon säger med andra ord att konkurrensen inte var lika hård som på andra EM-tävlingar.
Hon är klok. Hon väljer att endast tävla i en kategori eftersom det är den hon vill prestera i och eftersom den ligger sent under OS vill hon inte simma längre distanser innan då hon säger att återhämtning tar längre tid nu när hon är äldre.
Hon är tuff. Trots det ortorektiska samhällets påtryckningar och uppmaningar att ta bort skräpmat, socker med mera slår hon dövörat till och äter det hon vill ha. Det är inte många som lyckas stå emot kosttalibanernas skuldbeläggande påtryckningar. Starkt gjort.
Hon har ett unikt fokus. Att kunna ignorera både negativa och positiva tankar och sätta fokus på att vara förberedd är en unik förmåga. Många har svårt att nonchalera tankar som säger att man är ur form, eller i toppform heller för den delen, som någon slags indikator på hur tävlingen kommer att gå. Hon är mentalt stark.
Hon har rätt inställning. Hon är inte en egoidrottare utan en processstyrd atlet. Med andra ord är det inte vinst eller förlust som är målet utan att slå sina egna tider. Fokus på den egna utvecklingen före blickarna på konkurrenter och att vinna.
Hon tar motgångar med en klackspark helt enkelt för att hon inte ser det som motgång utan snarare som en utmaning vilket hon hanterar galant. Hur många kan ställa upp i ett OS sex månader efter en armfraktur? I en idrott som hänger på armar och ben? Enastående att hon kunde starta och än mer imponerande, hon tog silver.
Hon är motiverad helt enkelt för hon har en inre motivationskraft som vilar på att hon älskar att simma. Hon hittar sina vänner i simhallen och ojar sig inte över att hon går miste om sociala aktiviteter helt enkelt för att hon väljer att se sitt sociala liv (läs simkontexten) som en ynnest.
Heja Sara. Du är en förebild med dina fyra världsrekord och nittiotal medaljer men mer än allt är du en förebild för många barn och unga. Även om många andra motionärer som tränar borde ta till sig din inställningen att träna för att man tycker om det när man gör det och inte för att man måste eller mår mindre dåligt efteråt. En förebild är du även för att du äter allt och inte faller ner i kostförbudsträsket.
Man undrar hur det står till när en intervjuare börjar med frågan ”vad åt du till frukost” precis som att kosten är anledningen till Saras framgångar. Kanske är det då hennes godispåsar som givit effekten?
Tack Sara för att du du hjälper till att stävja och bromsa ortorektiska tankegångar som gör människor illa.
Yvonne Lin 