På tal om pannben och kötta – suck

on

Pannben och kötta är begrepp som hör till motionärernas vardag men det finns en anledning till varför samma honnörsord inte gäller för flertalet idrotter. Att träna sig till utmattning uppmuntras på många gym och inom motionseliten och viss händer det att man även beundrar en idrottare som tar ut sig maximalt men det sker ofta under tävling och är inte ett träningsmål i sig.

Många motionärer och fitnessutövare har som mål att göra av med underhudsfett och bygga muskelmassa, en anledning till att vissa drabbas av ortorexia atletika och förlorar förmågan att tillföra tillräckligt med energi för att tillgodose kroppens behov. Så de som strävar efter att kötta och ha pannben i syfte att göra av med så mycket energi som möjligt kan sägas vara ute efter att banta.

Inom idrotten gäller andra principer, inte minst inom taktiska och tekniska idrotter. Här eftersträvas mest möjliga effektivitet genom att utföra rörelser med maximal precision och minimalt utnyttjande av tid/och eller energi. Idrottaren vill gärna vara pigg och ha energi så det räcker för hela tävlingen och då gäller det att under träning lägga mycket fokus på teknik och utförande.

Låt oss ta judo som ett exempel med tanke på att dagens finaler just avslutats. Det är en idrott som har långa matchtider och har grundläggande krav på styrka, balans, koordination, uthållighet, rörlighet och snabbhet. Men, det är en sport som bedöms efter teknik och utförandekvalitet. Det är med andra ord ingen merit att springa fram som en bulldozer och ”kötta” utan här gäller det att ha något innanför pannbenet, det vill säga, läsa av sin motståndare, bryta hens balans och med snabbhet och precision för att på bästa sätt kunna utföra sitt kast eller koppla sitt grepp på mattan. Helst med så lite energiåtgång som möjligt. Ju renare teknik, desto mindre energi förbrukas och därmed har man mer energi för att orka matchen ut. Detsamma gäller löpning, simning, cykling – ju bättre teknik desto mindre energi slösas på onödiga rörelser. Gymnastik är ett ytterligare exempel, brister precision så ramlar du av bommen, bygelhästen eller räck eller landar på rumpan.

Så det är inte kläder och plats som avgör huruvida man tränar utan vad själva syftet är med träningen. Vad vill man uppnå? Banta bort underhudsfett och öka muskelvolym eller förbättra sitt idrottsliga utövande? Man behöver inte lägga något värde i det ena eller det andra men kallar man det träning så är målet att förbättra sin fysiska eller mentala prestationsförmåga.

Mer om judo

Mer om ortorexia atletika

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.