Att ställa diagnos är en förutsättning för en läkare för att kunna ordinera lämplig behandling. Men hur säkra är våra diagnostiseringsförfaranden egentligen? När det gäller fysiska åkommor och sjukdomar fungerar det ganska tillfredställande eftersom man ofta, men inte alltid, hittar vad som orsakar problemet. Inom psykiatri är det däremot inte lika enkelt. Faktum är att personer som delar samma psykiska diagnos sällan delar alla de symtom som beskriver tillståndet. Samtidigt så överlappar flera av de symtom som man uppvisar med andra tillstånd, vilket gör att skillnaden mellan olika individer med samma diagnos blir uppenbar.

Man skulle i stället kunna se psykisk ohälsa som ett individuellt problem som orsakas av personens sammansatta kognitiva, emotionella, fysiologiska och sociala kapacitet och tillstånd. Självklart medför detta även vissa problem eftersom det även innebär att det är svårt att standardisera behandling om var och en behöver en personlig och individanpassad behandling.

Som vanligt blir min personliga reflektion att skrota antingen eller till förmån för både och, det vill säga, vi bör fortsätta att leta efter biologiska markörer som förklarar den psykiska ohälsans orsak samtidigt som vi beaktar personliga tankar, känslor, beteenden, kontext och adaptiva förmåga att verka i relationer och samhälle.