Att förhandla i Kina kräver sin mästare inte minst när det gäller seder och bruk. President Xi fick sig nog ett skratt och en rynka i pannan när Trump och Vance skällde ut president Zelenski inför media och öppen ridå. Den öppnaste ridå man kan hitta i Kina är den som sker innanför lyckta dörrar i ett styrelserum. Där börjar varje mening och förslag som läggs fram med en nickande som västerlänningar ofta missförstår som att man håller med. Men i Kina är ett ja är aldrig ett ja och ett kanske med största sannolikhet ett nej.

De processtyrda styrelsediskussionerna är långa och utdragna, allt för att trötta ut sin motpart som man självklart vet är där för att få igenom sin önskan. Det finns ett ordspråk som säger att ”parter delar samma säng men drömmer olika drömmar”. Villigheten att dela säng varar endast så länge som det behövs för att få till ett avtal.

I själva verket händer det mesta utanför de formella förhandlingarna. Där och då, aldrig i styrelserummet, kan den kinesiska parten möjligen visa sin avsikt. Märk väl, endast om man är säker på att man genom överenskommelsen får behålla ansiktet. Behålla ansiktet handlar om att bli bemött med respekt, ödmjukhet, rättvisa och jämställdhet. Trump i ett nötskal.

Hur bemästrar Trump & Co att dricka ”gauliang” starksprit och sjunga karaoke? Det är långt viktigare än fiffiga formuleringar i ett affärskontrakt för att få igenom ett avtal i Kina. Det du tror dig förstå kan du nog räkna med att du inte förstår.

I kulisserna smider Öst i tysthet, allt medan USA talar med stora ord i rampljuset. Say no more, say no more.