Tavistock street rings a bell

När jag vandrade förbi Tavistock-gatan i London för ett tag sedan mindes jag helt plötsligt en kurs i organisationspsykologi som jag tog på Karolinska en gång i tiden. Det var faktiskt på Beckonberga sjukhus som en gång var behandlingsplats för psykiskt sjuka. För er som inte vet vad Tavistock-skolan är kan man kort säga att skolan förespråkade grupper och organisationer såsom öppna sociala system. De utgick från en psykodynamisk referensram och Tavistockforskare såsom Klein, Rice, Turqey med flera  la grunden för organisationslära och det organisationsutvecklingsarbete som många organisationskonsulter och psykologer arbetar med än idag.  Man menade att konsultens uppgift var att ”inte förlora sig i vare sig känsloorgier eller sterilt intellektualiserande”.  Inte helt enkelt.

Gruppövning i psykologi kan vara smärtsamt

Mest minns jag den gruppövning som iscensattes där studenterna helt ovetande började dela in klassen i olika grupper och ledare som började konfrontera varandra. Varför ovetande? Det hela startade när läraren för lektionen inte dök upp och diskussioner påbörjades för att besluta om vad man skulle göra. Gå hem? Skicka en springare? Det fanns en okänd person i gruppen som först inte uppmärksammades (egentligen en lärare i psykologi) som inte svarade på tilltal. Personens närvaro och den uteblivna läraren ledde till att två grupper blev helt oense. Två ledare kom i dispyt och en medlare blev väldig uppriven.

Tillämpad gruppsykologi med andra ord. Intressant men jobbigt för en del som inte klarar av de känslor som uppkommer. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s