Den starkaste motivationsfaktorn baseras på att man tycker om det man gör men frågan är hur man upprätthåller träningsintresset år efter år? Särskilt när tävlandet är över och man går in i vanlig motionsträning. Detsamma gäller undervisning, hur gör man för att inte tröttna?

Kampsport är min egen träning som aldrig blir tråkig

Jag har tävlat, undervisat och arbetat med träning hela mitt liv men tycker fortfarande att både undervisning och egen träning är roligt och givande. En av de viktigaste anledningarna är att jag fortsatt med min wushuträning som bas för all egen träning samtidigt som jag haft många olika andra träningsformer som jag undervisat i.

VARIATION FÖREBYGGER ACKOMODATION

När det gäller motionsformer introducerade jag modern gruppträning i Sverige en gång i tiden och när det gäller fitnessindustrin är den känd för nya träningsformer. Aerobics, funk, step up, a-box, vattenfys, pilates matta/reformer/chair/cadilac, tai chi, qigong är några varianter som jag undervisar i än idag. Det är blandningen som gör att jag aldrig tröttnar på min egen träning och knepet i undervisning är att se varje individ som unik och anpassa val av övning. Sak samma från vilken verksamhet övningen kommer.

Variation är mitt nyckelord. Att byta miljö betyder ny inspiration. Ute är inte detsamma som inne, har jag inget utegym sparkar jag på träd eller tränar funktionellt på marken. Inomhus betyder variation i utrusning och när jag inte är på en ny plats använder jag träningsprylarna (och även maskinerna) på annorlunda sätt än vad som är tradition.

TEKNISK FÄRDIGHET KRÄVER DÄREMOT REPETITIONER

Jag har aldrig tränat två exakt likadana pass och detsamma gäller när jag undervisar. Att variera rimmar även fint med träningsläran för den som gör samma sak om och om igen stagnerar. Men viktigt att tillägga, nötandet av enstaka tekniker har även ett mentalt syfte och inte minst är det viktigt för inlärning av teknik. Tusentals upprepningar varje dag en gång i tiden…skönt att det numera är i hundratal.