Olympier lever längre

Av gästbloggare: Anatoli Grigorenko

Det är lätt att anta att idrottare är representanter för god hälsa. De visar upp människans yttersta förmågor mät av olika typer av fysisk och mental ansträngning. Då och då häpnas vi av deras skador och då kommer tvivlande, kan det verkligen vara så bra att idrotta?

Medier och influencers sparar inte energin på att tala om för var och en att man måste träna. Vi både skuldbeläggs för vi inte tränar eller aktiverar oss själva och våra barn, och beröms för alla maratonlopp, hinderbanor, friluftsliv och skridsko- och skidsemestrar.

Några av oss försöker efterlikna toppidrottare beträffande inställning till träning och aktivitet. Man äter otroligt strikt efter några råd man har snappat upp hos senaste ”framgångsrika” muskelpakett och tränar som det vore tuffaste mikrocykel av Tour De France deltagare…

Vi glömmer bort att idrottare tränar för sina tävlingar. Träning för en idrottare är ett medel att bli bättre och öka sina chanser att prestera framgångsrikt på en tävling. Man kan aldrig garantera resultat, men man kan öka sina chanser och minska slumpens påverkan på tävlingsresultat. Elitidrottare lär sig att variera intensitet av sitt arbete för att optimera sin beredskap inför en tävling.

Nyligen publicerade den anrika British Medical Journal (BMJ) i sin dottertidskrift BMJ Open Sport & Exercise Medicine en intressant artikel. En grupp av japanska forskare tänkte undersöka hur ligger elitidrottare (närmare bestämd OS-deltagare) i dödlighet om man ska jämföra med ”vanlig” befolkning.

Resultatet av studien, som omfattade 3426 japanska olympier under perioden 1952-2017, visade att dessa olympier levde längre än allmän befolkning i Japan. Man även kunde identifiera att flera OS och högre intensitet av idrottsgren förkortade livet för olympier.

Enligt denna studie, ser det trotts allt ut som om elitidrott (mät av OS-deltagandet) kan vara en bidragande faktor till längre liv.

En naturlig reflektion på detta är det faktum att man följt OS-deltagare som oftast representerar ”cream de la cream” av elitidrotten. Det är inte osannolikt att dessa människor hade bättre fysiologiska förutsättningar att prestera och även leva längre. Samtidigt, känner vi mycket väl att människans organism är fantastisk på att anpassa sig till de krav man utsätter den för. Förutsatt naturligtvis, att man ger denna organism en chans att just anpassa sig till dessa krav (vilotid och näring). Något inspirerande kanske för alla oss som vill uppleva längre fram i framtiden.