Jag tycker att de som är födda på 90- och 2000-talet får oförtjänt mycket kritik. Man säger bland annat att de är mindre uthålliga och mindre pliktrogna än tidigare generationer. De brukar även kallas ”snowflakes” eller snöflingor på svenska som har en helt annan tolkning än min.

Millenials är ungdomar som bryr sig om varandra, djuren och naturen på ett djupare plan än vi gjorde när vi var unga. Dom anklagas för att inte vara tillräckligt sociala men det tycker jag inte stämmer. De är väldigt måna om att hålla kontakt med sina vänner men de väljer andra vägar än våra gamla jordvägar när det numera finns internet och sociala medier att umgås på.

Måhända är inte skrivstilen den vackraste men hastigheten på skrivandet uppväger den lilla detaljen. Sedan var det det där med plikttrogenheten. De avstår från 60-timmarsveckor om de får välja, vilket kanske känns märkligt men den här generationen tycker ofta att livskvalitet är viktigare än karriär och pengar. Eftersom jag värnar om människors hälsa tycker jag det är ett ganska klokt drag att välja jobb efter meningsfullhet och värna om återhämtning.

Det som bekymrar mig mer är generationen efter Millenials för dessa barn och ungdomar verkar vara rädda och olyckliga. Vart de än vänder sig är det kö. Kö till vård, kö till bostäder, kö till utbildningsplatser och mer eller mindre kö i kalendern för att få umgås med sina föräldrar.

Hälsa och harmoni kommer inifrån och den som är nöjd med sig själv ser ofta mer optimistiskt på framtiden.

Må bättre