”Jag hoppas att du finner glädje i stora saker i livet men också i det lilla. En blomma, en sång, en fjäril i din hand” är skrivet av Ellen Levine. Vi har alla olika associationer till ord och vi tolkar dom på vårt eget speciella sätt, präglat av vår uppväxt eller kanske bara av något vi upplevde igår.

Förundrad är vad jag känner när jag inser att min första association till enkelhet blev så ofantligt mörk. En intervju med en man som suttit fånge i fyra år hos beryktade terrorister, numera fri. Frågor om den dagliga tortyren, frågor om hur hans mamma kunde se videor som torterarna skickade till henne som utpressning (de skickade en ny om hon inte sett på dom för övrigt). Svar på svar om det hemska han varit utsatt för men det som fastnade hos mig var det han själv upplevde som svårast. Det var att vakna på betonggolvet och inse att han inte kunde dricka en kopp te och läsa tidningen.

Vi vet ofta inte vad vi har innan vi saknar det. Konsten att uppskatta det enkla vardagliga livet som gör livet värt att leva, är en sann konst. Stordåd kan vi överlämna med varm hand till Napoleon, Alexander, Hannibal och deras likar. Fullt upp med att erövra världen ja då ser man inte den lilla skogsstigen.