Den holistiska nerven etablerade jag redan i tonåren som kampsportare med många träningstimmar i Asien. Med flum lagt åt sidan anammade jag synen om hur viktigt det är med fysisk och psykisk balans och hur dessa två komponenter står i samklang med den kontext som vi lever i. Så, egenvård är för mig att leva så balanserat som det går.

När arbete svämmar över ser jag till att lägga mig tidigt och se till att få den sömn som jag behöver för att orka med dagens utmaningar. När jag är på semester, som nu, får jag göra det jag tycker allra bäst om – träning. Så morgonen börjar med en kort löprunda följt av lite österländska kampsportsserier och trappträning (ni kan tänka er vad det är) eller stillsam tai chi.

Sol och bad följt av lite simning och sedan är det lunch och powernap. Dags för gym därefter och som vanligt blir jag förundrad över alla mobiler, paxning av utrustning och mer vila än aktiv träning. Varför tränar man inte effektivt och tar det lugnt därefter? Just nu sitter jag i hotellets lounge och tar en Cava med min fantastiska make.

Så kan det se ut under semester men vad med annars? Ja, när det är många terapisamtal men personer som lider ja då lever jag i stunden för ingen annan än personen mitt emot är viktigare än något annat. Men jag får ofta in lite säckträning 4-5 ggr i veckan som skingrar tankar och det är viktigare än en bastant lunch som i min ålder ofta blir en yoghurt eller macka.

Promenaden till och från jobbet är viktigare än vad många tror, inte för denna hysteriska kaloribrännar idioti utan för att den inleder dagen och ger en sammanfattning på väg hem så att ledig tid blir ledig tid. Att jag promenerar med min man och att vi arbetar tillsammans är en ynnest som bidrar mer än någonsin till min egenvård. Jag har ingen kvinnofälla med husbestyr som väntar utan vi delar på allt.

En partner att dela framgång och motgång med är den bästa egenvård man kan få.