Jag har gjort så många roliga saker i mitt liv att de flesta inte hinner med i svängarna. Här om dagen berättade en kund att hon bott i Chamonix och då sa jag att jag hade hade flugit skärm där varpå hon sa att hon inte visste att jag hade hållit på med skärmflyg. Jag var även ordförande i skärmflygförbundet under några år och hade förmånen att få flyga en hel del när jag var i Schweiz (och höll aerobicsutbildningar eller arbetade för det internationella gymnastikförbundet).

När jag introducerade aerobics i Sverige en gång i tiden sa mina kampsportskolleger att det inte visste att jag höll på med aerobics. I själva verket sa en karatetränare att han tyckte det var skamligt att jag som seriös kampsportare med en VM vinst i bagaget introducerade A-box, det vill säga en motionsvariant av min kampsportsträning till musik. Några år senare gjorde han förvisso detsamma.

Sedan blev det det omvända när jag erbjöd tai chi träning på min fitnessanläggning. ”Håller du på med tai chi och qigong” sa man då. Faktum är att flertalet av mina manliga vänner känner mig som kampsportare som vunnit VM medan flertalet kvinnor känner mig som den som tränat med Jane Fonda och tog hit workout. De flesta känner mig nog som tränare oavsett det är kampsport, aerobics, pilates eller tai chi som man tänker på. Frågan är hur det blir nu när jag arbetar mer och mer som psykoterapeut. Kanske blir det ”tränar du också” eller något i den stilen.