Jag tror inte att någon blir förvånad när jag säger att gymnastik var mitt favoritämne i grundskolan. Jag drömde om att någon skulle låsa in mig av misstag i idrottshallen vilket tyvärr aldrig hände men träning blev trots allt en stor del av mitt liv. Det började med dans och gymnastik och övergick så småningom till kinesisk kampsport wushu där jag fick både min kamplystnad och artisktiska önskan tillfredsställd.

När elitåren var över fick jag ändå glädjen av att hålla kontakt som utvecklare inom idrotten och det blev omfattande arbete för det internationella gymnastikförbundet och svenska förbund inom wushu och flygsport. Många förtroendeuppdrag som ordförande men det är nog som tränare jag trivts allra bäst.

Det märkliga från skolåren var att jag aldrig lyckats bestämma mig för vad jag vill bli för jag är genuint intresserad av så många ämnen. Det började med pedagogik och språk men ganska snabbt blev det idrottsämnen av olika slag. Cirka åtta år psykologi och fem med medicin och fysiologi. Ett av mina hatämnen vid start var statistik som numera blivit ett favoritämne. Så vad kan vi lära oss av det, ge inte upp för när det kända ljuset tänds och man gått från faktaproppande till förståelse blir allt så mycket roligare.

Den här terminen är det psykofysiologi igen. Kul!