Jag kommenterade en förespråkares uppmaning att varna för skräpmat mer än vad man gör idag. Jag höll inte med eftersom jag anser att varningar och skrämsel kan göra mer skada än nytta ibland. Särskilt när det gäller barn och unga som inte alltid har ett fullt utvecklat logiskt tänkande. Om vi säger att det skräpmat är dåligt och framför allt kopplar det till viktuppgång så tror många barn att det är de enskilda livsmedlen som gör att man går upp i vikt. Budskapet att man inte bör äta ”energitäta och näringsfattiga produkter” håller inte. Det måste förtydligas för att inte landa fel.

Man blir inte tjock av en hamburgare lika lite som man blir tjock av en laxkotlett. Det är den totala mängden överskottsenergi över tid som avgör om man går upp i vikt. Sedan är väl inte andemeningen att vi ska utesluta näringsfattiga livsmedel?

På tal om näringen. Har våra barn näringsbrist ska vi naturligtvis försöka erbjuda näringsrika produkter framför näringsfattiga. Men har dom näringsbrist? Vi berikar exempelvis mjölk med A och D vitaminer men komjölk ratas ju idag av många unga. Komjölk har klassificerats som onyttigt och valet landar istället på havremjölk. Ensidig kost är en bov i näringsbrist dramat men det är lika illa att äta kvarg, broccoli, bovete och proteinbars som hamburgare och pommes om man gör det varje dag, men vem gör det varje dag?? När man använder uttryck som ”hela tiden”, ”alla” eller ”skräpmat” är det synnerligen ovetenskapligt.

Sedan har jag svårt för generaliserande begrepp som skräpmat. Hamburgare brukar hamna där men inte Wallenbergare……Pommes men inte bakad potatis……Smågodis men inte naturgodis …..

Till sist, märkligt att min kommentar om att ”varningar för skräpmat kan skrämma” tolkades som att jag ”vill göra reklam för skräpmat”. En riktigt vetenskaplig blunder.