Ja, vad ska man säga om sitt drömjobb när det är just det man har. Jag har tränat sedan jag var fem år gammal och alltid drömt om att få arbeta med träning och så fick jag det. Ett decennium med kampsport följt av femton år med aerobics. Egna träningsanläggningar så vad kunde väl vara bättre. Sedan 1994 driver jag Ylab och åter igen en träningsanläggning, den här gången med test och terapiutrymmen.

Jag är verkligen lyckligt lottad som har träning både som elitsatsning, hobby och som jobb. Under mina tävlingsår fick jag resa en hel del och resandet fortsatte även efter det eftersom mitt företag hade en omfattande utbildningsverksamhet. Som mest reste jag mellan fjorton olika länder för att hålla olika typer av utbildningar för elitgymnaster, tränare, domare och fysioterapeuter. För mig har det varit en förmån som heter duga.

Men som inte det var gott nog så skaffade jag mig än mer resande och friluftsliv eftersom ett av mina andra företag hade utbildningsverksamhet i klättring, dykning och skärmflyg. Schweiz blev ett av de länder jag besökte mest i Europa för där undervisade jag i aerobics, jobbade för det internationella gymnastikförbundet och flög skärm om vartannat. Kan man ha det mycket bättre? Nej jag har mitt drömjobb kort och gott.

Tänk om alla de jag möter som lider av Ortorexia atletika kunde känna samma glädje över träning och inte endast se träning som ett måste och en ångestmedicin.