Få saker har fått mig att må så bra som resande. Sedan barnsben åkte jag fram och tillbaka mellan Norge och Sverige och jag var bara 15 år när jag åkte till Ryssland första gången. Kort därefter åkte jag till södra England för att jobba med kapplöpningshästar. Tågluffande i Europa var en självklarhet och till U.S.A. åkte jag flera gånger om året i kortare och längre perioder precis som till Taiwan. Varje år från jag var 17 år fram till jag blev trettio och födde mitt första barn.

Resandet upphörde inte utan sonen fick kuska med mig runt i världen och så har det fortsatt. Företagande till trots har jag prioriterat resande och än idag är min nyfikenhet att se nya platser och uppleva nya kulturer stort.

Dagens problem med hot och våld som grundats i vår rädsla för olika kulturella och religiösa olikheter gör mig beklämd, inte minst för att det begränsar resande. På samma gång begränsar det i sin tur möjligheten att uppleva och lära sig av olika kulturer. Precis som en gång i tiden när besökare från en annan socken bemöttes med misstänksamhet går vår globala ambition att förstå varandra bakåt i tiden. Vi drar oss inte bara tillbaka inom vår kontinentala gräns utan alltmer inom våra nationella gränser. Och som om det inte räckte rör vi oss allt mindre utanför vår egen stadsdel.

Johan Hakelius artikel i Forum livade upp min morgon och gav lite hopp om att det kanske trots allt kan bli lite mer multikultliv trots allt. För mig är allt annat tråkigt. Han belyste fenomenet att man på landsbygden lever tillsammans trots olika kulturer helt enkelt för att man är får få för att bilda grupper. Segregation är med andra ord ett storstadsfenomen då det är där förutsättningen för gruppbildning finns. Med andra ord, det finns tillräckligt många personer med samma kulturella bakgrund för att bilda en grupp och välja att bo och leva närmre varandra.

Så skapas då möjligheten att skapa in- och utgruppstänk. Det är vi och dom och eftersom vi inte förstår oss på ”dom där” skapas rädsla och obehag som manifesteras och förstärks genom olika våldsdåd. Det är ett systematiskt tankefel eller bias som får oss att tro att dåliga handlingar måste begås av dom och inte oss för att vi är bättre Eftersom alla rädda grupper tänker på samma sätt är uppfattningen att vi gör rätt och dom fel självfallet orimligt.

Nåja vad är väl en missad bal på slottet. Lite mindre resande är inte mycket att knysta om när världen står i lågor. Vi lär oss av historien att vi inte lärt oss av historien…