Att känna sig trygg är grundläggande för välmående även om vissa av oss är mer beroende av att känna sig trygga än andra. Motsatsen till trygg är otrygg och det är inte detsamma som att ta risker vilket man kan tro. Jag är själv en person som sysslat med en hel del risksporter såsom fallskärmshoppning, skärmflygning, bergsklättring och dykning vilket i mina ögon har varit ett kalkylerat risktagande där säkerhetsåtgärder alltid vidtagits.

Jag tror inte att någon som är otrygg i sig själv borde syssla med risksporter eftersom att vara trygg med sig själv och sin förmåga att klara av eventuella oförväntade situationer är en förutsättning för att minimera risker. Det är trots att risk för att man faller från bergsväggen, att fallskärmen inte löser ut sig eller kollapsar eller att man får ett luftstopp om man nu tar exempel från de sporter jag pysslat med. Att låta någon slängas ut från ett flygplan, även om det är ett tandemhopp, på en svensexa om personen är höjdrädd är inte snällt. Det ger ju ångest som man kanske inte kan hantera.

Men igen, risk och otrygghet eller ångest är olika saker. Gällande trygghet kan man säga att barn generellt sett blir otrygga vid separation från en förälder eller ett gossedjur. Vuxna blir å andra sidan snarare otrygga när det föreligger hot, exempelvis krigs- eller ekonomiska hot.

Min dotters gossedjur var Mimmi och ve och fasa om hon inte var med överallt. En gång blev Mimmi kvar på ett hotell i Stavanger vilket föranledde kris i familjen under ett par dygn innan hon ”kom hem” igen.