Idag har det varit säsongsstart för tävlingar, närmare bestämt Green Hill judotävlingar för barn och ungdomar. Vi, Stockholmspolisens Judo SPIF var naturligtvis där. Det är som förväntat både skratt och gråt under tävlingar för tonåringar som har fullt av känslor och emotionell reglering där det senare inte riktigt ligger i fas. Kanske är det bara fint att man visar vad man känner? En vinst eller en förlust ger ju olika känslor.

Som tränare är vinst självklart ett mål men som rutinerad tränare för ungdomar är det själva matchen som är i fokus. Vad gjorde man bra och vad fungerade sämre, det är ju just det som man tar upp, inte bara efter matchen utan på följande träning. Det är då man förbereder svaga sidor och stärker de starka.

Den som når toppen har haft fler förluster än någon annan så i en tränares ögon är det inte antal vinster eller förluster som ligger till grund för bedömning av atleten. Det är i stället skillnaden mellan förr och nu. Idag blickade vi tillbaka på tävlingar som var för ett år sedan och konstaterade att det var en stor skillnad när det gällde de aktivas prestationsförmåga. Ett års slit har givit lön för mödan för de aktiva och förbättring är även ett bevis på tränarnas förmåga att göra de aktiva bättre.

Idag blev jag extra glad när en av tjejerna som haft så många förluster på rad, nu landat. Saker och ting, teknik och taktik närmare bestämt, börjar falla på plats. Härligt att se. En bra judodag idag med andra ord.

Tänk om fler kunde se framgång med fokus på egen förbättring istället för att jämföra sin prestation med andras förmågor.