Just nu, här och nu, sitter jag och funderar på hur jag för en gångs skull lyckats att inte irritera mig över utebliven träning. I Japan körde vi fört på som vanligt vilket ofta är morgonträning. Men så blev Anatoli sjuk och eftersom vi tränar tillsammans avstod jag solidariskt. Väl hemma igen mådde han bättre men då blev jag sjuk så bye bye träning för om jag lärt mig någon tid sedan barnsben så är det att man håller sig lugn när man är sjuk.

Väl frisk igen så kom vår dotter på besök och hon och våra andra barn har absolut prio 1 över allt vad träning heter. Så det blev att umgås och göra roliga saker tillsammans i tio dagar som blev längre eftersom det var dimma på Gatwick och flighter ställdes in. Jag blev bara jätteglad för att vi fick vara med henne ett par dagar till.

Idag var egentligen första lediga dagen men då var det en artikel med deadline som skulle skrivas så det samt lite Ylab akuta saker är gjort nu. I morgon blir det lite finputsning och sedan är allt klart och då är det upp på mattan som gäller. Träning är fantastiskt roligt så det blir som en nyårspresent.

Tänk att jag bara ser alla dagar som positiva trots lite sjuka här och där. Det gäller att värna om livet.