Ovisshet om orsak till varför man mår dåligt gör ofta saken värre men även att veta varför kan ha sina risker. Många som får en psykisk diagnos likställer den med att vara inkompetent och otillräcklig vilket minskar hoppfullhet och graden av självkänsla (Yanos, 2010; Mashiach-Eizenberg, 2013 ).

Den här typen av själv-stigma kan leda till ökad depression och självmordsrisk som i sin tur kan medföra ett psykosocialt undvikande, man drar sig helt enkelt undan. Det här blir ett moment 22 eftersom social isolering innebär att man går miste om positiva influenser och blir ensam med negativa tankar. Hela livet känns då som en lång uppförsbacke.

Aktivitet och möte med andra människor är bland det sista den som självstigmatiserat sig som fel, inkapabel och dum vill utsätta sig för, men det är just det som behövs för att inte sjunka ned i djupet utan istället lyfta sig upp ur den grop som man upplever att man befinner sig i.

Som medmänniska är det därför viktigt att vi undviker att stigmatisera såväl överviktiga som de som lider av olika former av psykisk ohälsa. Människor bör bli behandlade medmänskligt som det så vackert heter men inte alltid efterlevs.

Referens

Mashiach-Eizenberg, M., Hasson-Ohayon, I., Yanos, P. T., Lysaker, P. H., & Roe, D. (2013). Internalized stigma and quality of life among persons with severe mental illness: The mediating roles of self-esteem and hope. Psychiatry research, 208(1), 15-20.