Idag har jag varit och graderat mig i Judo. Den här gången till orange bälte. Även om jag har graderat mig i motsvarande svart bälte i min huvudsakliga kampsport Kungfu så känns dagens gradering ändå speciellt. Varför? Jo för att jag började träna judo i pensionärsålder vilket ger lite extra utmaningar naturligtvis. Men det finns även andra saker som gör att det känns speciellt.
Att få äran av att ha tre högt graderade svartbälten spendera en halvtimme en lördag bara för att testa och utmana mina färdigheter är en ynnest. Respekt är ett av judons kodord vilket visas mot alla som hjälper en att utvecklas och bli bättre. Idag är jag ödmjuk inför dessa tre tränare som såg till att jag var värd att få en högre grad. Min man, som är judotränare, är den som dagligen hjälper mig att bli bättre men även tränare och träningspartners på Stockholmspolisens Judo har bidragit till min utveckling framåt. Så tack allesammans.

Jag vet inte varför kampsport ligger mig så varmt om hjärtat men jag tror att det är komplexiteten i sporten. Det är så många fysiska kapaciteter som ska tränas och krav på teknisk färdighet och taktik är hög. Att ödmjukhet, respekt, ärlighet och självkontroll med mera är dess värdegrund tycker jag är fint. Något som dagens styrelser, ledningsgrupper och andra idrotter skulle ha nytta av att införliva.
Nåja, en härlig dag som föll väl ut. Övning ger färdighet som det så vackert heter.