Så mycket grymhet :(

Det har varit mycket som gjort mig sorgsen den senaste veckan. Nobelfestens vackra kläder och fina tal kunde inte dämpa den sorg och nedstämdhet man känner när man lyssnar på de två vinnarna av Nobels fredspris. En läkare från Kongo som behandlar kvinnor som våldtagits och fått sina underliv sönderskjutna som ett led i strategisk krigsföring. Hur vansinnigt ondskefullt är det när man försöker utrota en kommande generation och lemlästa kvinnor på löpande band. Sedan vinnare nummer två som fångatogs av ISIS och utsatts för gruppvåldtäkter och tortyr.  En ung kvinna eller snarare ett skal med krackelerat inre berättade sin historia. Till och med tårarna fastnar på vägen för det är så obegripligt att människor kan göra någon så illa.

Det här handlar inte om landet lång långt bort. Våldet finns även här hos oss och våra närmaste grannar. Jag möter kvinnor som misshandlats, våldagits och skändats. Jag möter barn vars föräldrar mördats brutalt. Varför tystnar våra protester? Varför vänder så många bort blicken?

Vad är det för värld vi lever i? Hur kan vi finna frid och kärlek som kan dränka de ondskefulla handlingar som utförs och hela trasiga själar? 

Kommentera