Nu har jag läst färdigt boken Ellen som väcker så många minnen till liv. Jag minns min mamma som dog endast 77 år gammal av en stroke. Men dessförinnan hade hon en påbörjande demens.

Jag minns den, vad min mamma tyckte, ”trevliga man” som sålde en platt TV till mamma och tog med sig hennes gamla så snällt. Varje dag var skärmen blå och volymen på för fullt. Mamma blev livrädd och hon lyckades aldrig klara av att sätta på eller slå av den nya TV:n även om vi klistrat små nummerlappar på remotekontrollen.

Mamma såg ohyra när det var dammloppor, hörde röster som inte fanns och klarade till slut inte av alla vardagliga sysslor. Som dotter kände man att man aldrig räckte till och det var sant. Man gjorde inte det. En åldrande förälder när man har barn, firma och släkt i annat land är inte alltid helt enkelt. Det var så mycket i boken Ellen som stämde in på mina egna upplevelser och ta mitt råd och läs den om du har en åldrande förälder.

Jag stod på Venice Beach i L.A. med familjen en lördag, då jag dessutom brände min näsa i solen. Jag fick en stark känsla av att jag måste ringa min mamma.  Jag fick inget svar och dagen efter när jag landat på Arlanda fick jag veta att hon just då när jag var i Venice fått en stroke. Hon dog kort därefter.

Livet är bra besynnerligt men ibland är döden besynnerligare.