Aldrig har väl känslor växlat så mycket mellan oro och förtröstan som nu. Min dotter bor i London och kunde inte komma hem till Jul på grund av krav på karantän vid återvändandet vilket är svårt när man måste arbeta. Så drogs svångremmen åt gällande coronakrav och hon ändrade sig och tyckte det var bättre att komma hem än att sitta ensam i London när rumskompisarna åkte hem till sina föräldrar. Väl så men då dök det muterade viruset upp och Belgien, Italien och Nederländerna stängde gränsen till UK.

Hjärtat tog ett rejält skutt när svenska myndigheter deklarerade i gårdagens nyheter att de övervägde att göra samma sak. Beslut skulle tas dagen efter vilket var idag. Mot bakgrund av den snigeltakt som all coronahantering skett i vore det typiskt om man nu skulle få för sig att stänga gränsen snabbt. Det går i linje med regeringens senare försök att visa på handlingskraft (för sent enligt mig) nu när man insett att FHM inte går att lita på. Det måste finnas fler än mig som tröttnat på att man inte lyssnat på andra forskare och experter på området (snarare förlöjligat dom).

Tack och lov för Vetenskapsrådet som gick ut med att FHM arbetar ovetenskapligt (kan man få värre kritik än så) och vår kung som alltid uttalar sig när folket lider. Så var det under Tsunamin och nu när människor dött i onödan.

Varför är vi svenskar så högfärdiga att vi inte tar råd från de som har bättre erfarenhet (Sydkorea, Taiwan..)? Varför litar vi så blint på våra myndigheters talespersoner (de är ofta politiskt tillsatta)? Hur i hela friden kommer det sig att vi tror att vi är så kunniga att vi går tvärt emot resten av världen (ödmjukhet saknas)?

Är det inte dags att byta lite naivitet och god tro mot kritisk granskning och sunt förnuft?

Nog talat för idag för dottern har checkat in och SAS enda flight lär flyga hem henne.