”Tjugondaknut ska granen ut” sa man en gång i tiden och av någon märklig anledning sitter den regeln fast som gjuten i hjärnan. Med andra ord plockade vi ner all julpynt både på Ylab och här hemma idag. Det jag saknar allra mest är julstjärnorna för det ser så fint ut när man är ute och går när alla fönster är upplysta. Vi behöver lite ljus i mörkret dessa tider.

Nu är det ett nytt år och då gäller det att se framåt med tillförsikt. Coronan kommer att försvinna så det är bara att hålla ut till vaccinet är utrullat. Jag har mycket att se fram emot i år och det är vad jag kommer att ha fokus på. Förutom alla trevliga kunder som jag träffar på Ylab är det ett par kurser i vår som känns spännande. En kortis i brain imaging för att se om det finns något nytt på den fronten och därefter ett tvärt kast till socialpedagogik. Det var många år sedan jag läste pedagogik på Stockholms Universitet men den här gången får det bli Linköping.

Sedan blir det en hel del datahantering och statistik i vår och som jag skrivit om har det märkliga inträffat att jag tycker det är intressant. Sysslolös har jag aldrig varit och tänker inte heller bli det för det är just att se framåt och gå framåt som skänker mening åt livet. Många talar om här och nu men jag gillar fart framåt. Självfallet har det varit mycket stillsamma reflektioner även i mitt liv, framför allt i wushuträningen men som sagt – en gång for jag fram som en tornado och så är det inte idag. Mer en form av mentalt skärmflyg. Nästan……kanske.