Vi nordbor verkar vara mer melankoliska än människor i den glada södern. Det är inte fakta utan bara mina egna tankar och reflektioner baserat på egna erfarenheter. Man skulle till och med kunna tänka sig att vi är lite gnälligare och mindre förnöjda än Europèer som har det sämre ställt än oss. Eller i jämförelse med U.S.A. med för den delen. Om det nu är så, hur kommer det sig? En del säger att det beror på att vi haft det för bra helt enkelt och därför är mindre benägna att uthärda. Eller så tycker vi bara att samtal om trista saker är meningsfullt vilket det kanske är för en del. Men, när man jobbar med hälsa kan man inte förorda fokus på elände för det gör snarare att man mår sämre.
Många som har någon form av psykisk ohälsa tenderar till att tänka på och tala om sitt lidande och då gärna i detalj hur olika symtom känns och gestaltar sig. Det är en naturlig reaktion och ett sätt som syftar till att förstå och inte minst få andra att förstå. Ibland är det även så att det ingår i en behandling att exponera sig för obehagliga känslor vilket definitivt sätter fokus på elände. Det kan vara nödvändigt att göra det för att se att, i det här fallet ångest går över eller att de konsekvenser som man tror ska bli följden av ett beteende faktiskt inte inträffar.
Den EED-12 metod som jag arbetar med i kampen mot ortorexi finns inslag av exponering men kanske än viktigare är de metakognitiva inslag som ingår. Det senare handlar om att förstå hur man tänker, en förmåga som endast är människan förunnat. Det här räcker naturligtvis inte för att bli frisk utan själva rekonstrueringen av de tankar som orsakar problem måste integreras eller särskiljas från fysiologiska orsaker. Det är komplext och för Ylab krävde det 6 år av forskning under nittiotalet för att utveckla en lämplig behandlingsmetod. En metod som avstår från tvång och stärker den drabbades mod att våga förändra.
Det kanske går osagt men en given del är att inte ha fokus på hur det är att vara sjuk utan hur man blir frisk.
Yvonne Lin 