Den här frågan är viktigare än vad många tror för det handlar inte bara om vad man gör. Det handlar snarare om bakgrunden till varför man gör något. För mig är det viktigt med autonomi det vill säga att beslutet att göra något är mitt eget och då framför allt om det är en utmanande uppgift. Jag började med kampsport för att jag ville det och tyckte om träningen, inte för att visa mig tuff. Detsamma gällde skärmflyg som är en risksport. Jag gjorde det inte för att bevisa något utan för att jag tycker om att flyga. Jag har studerat på högskola i drygt 14 år och inte för att få bokstäver bakom mitt namn utan för att jag är nyfiken på olika ämnen och får mer kunskap på köpet. Lite stolt kanske jag ändå blev över magister och master bokstäverna men jag växte nog allra mest när jag klarade något riktigt läskigt. Som när jag dök och inte kunde komma upp eller flög och inte kunde komma ned. Jag växte nog litegrann när jag löste de akuta problemen.
Det som verkligen får mig att växa är när jag får förtroendet att hjälpa andra växa vilket jag får som tränare och terapeut. Jag möter dagligen många personer som lider av ortorexia atletika det vill säga de är rädda för att äta onyttigt och hoppa över hård träning. Det är ett svårt tillstånd med mycket lidande och när jag kan bidra till att de själva tar beslut om förändring så växer dom och åker snålskjuts på det.
Att tvinga någon att äta eller sluta att träna eller annat som gör människor rädda tror jag inte alls på. Det får ingen att växa att följa order som leder till ångest.
Yvonne Lin 